Norrländska Korrespondenten – 21 november 1860, sida 2

Med den erfarenhet man eger om det sätt desja upndigheter wanligen anwända att onintetgöra ellet i oändlighet fördröja får dana åtgärder, fom ej aro dem rått i smalen, äro ulsigterna ej särdeles lofwanDe for frågans fnara afgårande i öfmere rensstämmelse med ständernas önskon. — Det berättas, att aflidna ssriherrinnan v. Willebrand till serafimetlosarettet L2 ————7—— — 2—— F—— lestamenterat en summa, som skall uppgå tiu närmare 100,000 ror rmt. — Med upphafwande af den i 13 S af K. M:ts tesolution uppå presterskapets defwår den 22 Oftober 1723 gifna förestcift, att ull döden dömd fånge dör tl afråtterlatfen ätsöljas af prester skapet iden fecken, der brottet år begånget, har K. M. stargat, att sängpredikant eler den prest, fom beredt fånge till döden, bör af konun. gens befallningshafwande förordnas att fången till astättsplatsen ledsaga, mot åt. njutande af den i tesereglemen tet för fång predilant bestämda reseoch traktamentsersättuing, att af andra hufwudtitelns an: flag till refer och traktamentslostnadet utgå samt i lånen uc landtrånterierna förskjutas.