Norrländska Korrespondenten – 17 november 1860, sida 2

A AHAA A — Marys fosterson, besöker honom, synes en solftråle falla in i hang dystra själsnatt. Då floppar och kysser han gossen, då snystar och gråter han glädjetårar. Dens ne gosse år ljusengeln i hang mötka och ödsliga lif. Werners åktenskap år lyckligt. Ehuru barnlöst, ersätter mafarnes ömsesidiga kär lek oh tilgifwenhet för deras sosterson denna eljest beklagliga brist. Och när Werners öga hwilar på gossen, blom firande och lydlig under Marys wård, hennes som han anser för sin werkliga moder, fan han trösta sig med att han köpt sig de förklarades wälsignelse genom hang kärlek til deras barn. (Slut.)