Article Image
Landscrts-Ayheter. Garlåfrvua. Säsom lbcekant, är det högst skadligt att utsiäppa fäkreatur på klöfwerland till betning, särdeles om mors gonen, när tlöfwern är fuktig, emedan ren få hastigt swäller i kreaturet, att det störtar, om bet får beta för länge å cn sädan äng. En olyckshändelse, som timat häromtring i dessa bagar, bar ytterliaare bekräftut sörhällandet. Rå ett bom man i Rettraby sn utssäpptes en morgon ladugårdens alla fälreatur, till ett antal af några och tjugo stycken, till betnina på cu mycket frodig klöfweräng. Man lom emellertid att af glömska låta dem beta längre än ämnadt war, då gårdens cgar re af häntelse gär förbi ängen och får te en den mest sörtwiflade fyn. Nästan woro redan döva. De fom ännu lefde drefwos med hast från ängen, och på nås ara, som lågo lämpande med dören, midtog man den åtgärden att med inftvue menter Hå häl på buken, hwillet lyckares få wäl att dessa rärdades, hwadan för: lusten i alla händelser känbar, lyckligtwis icke blef få stor, fom den hotade att blifwa. På en annan gård i samma socken störtate ett lolreatur samma dag och af enahanda orsak. Söderhamn den I November. en under fört. marknad ihjelslagna ffrädvderiarbetaren Tåströms mördare syncs nu wara nära att upptäckas. Efter flere undersökniugar of magiftraten har man nemligen lyckats komma underfund med att några fiskaresöner härstädes skola wa va de fannstyldiga upphofsmännen der: till, och åklagaren hade fått sådana ans ledringar mot en af dem, Gustaf Ham berg, hwilken gjort sig bekant som en slagslämpe, att han i går morgon togs tillwara. J går middag inställd wid rådhusrätten widgick Hamberg att han gif: D

17 november 1860, sida 2

Thumbnail