Norrländska Korrespondenten – 14 november 1860, sida 2

— — -— —— —g42u4re m— —c —— cern flydde, af fruktan för angifwelse, till Amerika, der han för nårwarande lärer framslapa sitt lif under de beflaganåmwårdaste förhållanden, Den olyckliga flickan. månde fig sitt belymmer til mig. Unter tyngden af fina sorger anropade hon min broderliga kärlek. J min odegripliga härdhet förwägrade jag henne denaa. Jag skickadae henne penningar, med tIibsägelse att hon aldrig fid beträda min tröskel. Jag såg nemligen i henne mia faders mörderska. J mina ord låfte hon sannolift den fördannelse fom hwilade öfmer henne för det endarfelsteg hon begått och hwartill kärleken ensam war skulden. Kanhända har hennes hjerta brustit, då hon fann sig allena med sin olycka, med sin skam, och endaft ben yttersta nödwändighet — kanske till och med ofriwilligt — har fört hennes steg till mitt hem, hwilket hon war oförmögen att bettäda. Kanhända odfå att hon bliswit rof för hungersnöden. Jag wet det icke. Den döda awinnan, fom återfanns i widebuskarne wid wägen, war min syster, Clisabeth von Råhl; hennes sörförare war löljnant Ernst Moor: weg, den anklagades broder. Werne tystnade.