Norrländska Korrespondenten – 10 november 1860, sida 3

på rikets tommande lugu och lycka OÖhdoar är det tecken, du lofware nig? —jade han. Jag twiflar ej, men för ett jordens barn utgör ändock det fonliga tecknet ett tröstande mittnesbörd. Engelns swar lydde: Jag will straxt gifwa dig ett teden. J ett nu befann sig Konungen under himmelens öppna stjernehwalf. Ståda rätt upp öfwer din hjessa! — sade Engelen till honom. Konungen ajorie bet, oh se: en flod af sju prättigt tindrante stjernor, hwilkas ewanliga glans, lif solens, fördunklade alla andra itjernor på firmamentet, mötte hans ögon. Detta — fate Engeln — är de sju store Carlarnes wagn, i hwilken de bwarje afton nedstiga, för att fe, hwad fom föregår i det land, hwillet de framdeles skola styra, och för att wata öfwer detsamma få mycket dem tillåtet är; tv ännu dwäljas de bland fiicrnorna och skola också efter fin jorrista banas fulländning äterwända dit, för att uppfylla samma bestämmelse. Men liksom denna oaflåtliga waksamhet är en förebild af ven sorgfälliga ömhet och det nit, bwarmed de skola wårda landets wäl under sin jordiska wandring, så är ock denna himlawagns ewigt oförändrade ställning en symbol af ditt rikes frihet och fjelfbeständ. Ty få länge denna wagn står qwar öfwer dina lantsmäns hufwnden, få länge äro te under fina store Car lars beskydd och funna ej af någon jordiff matt undertufwas. Och till ett tecken af detta srändigt fortfarande bessydd fiola Swerges innebyggare hädanerfter hwars je år under denna natt fe fina beffydvares wagu mid mitnattstimman lysa med ett klarare och starkare sken, än någon annan stjerna på himlahwalfwet. Wid dessa ord förswann Engeln, och Konungen befann sig allena i sitt jofgemak. Han sörtaljde sedermera siu märbvätdiga syn. Och ifrån denna tid har man alltid fett Carlawagnen mid mirnatten den 28 Januari flamma med ett omans ligt llart sken. (Ur Warberge Tidning.) Hwarjehanda: En dyr gasräkning. Mr Griuuel fom nyligen efter sju månaders fråns waro på ex reja till Europa med hustru, barn och tjenare tillbaka till Newyork. Den dag då han reste och då huset blef stängdt betalade han fin gasrätning, od) under alla de 7 månaderna hade ingen menniskas fot beträdt huset. Då hnset blifwit änyo öppnadt, tom emellertid gasmannen, eftersåg mätaren oh prefenterade en rätning på 250 dollars. Mr Grinnel gick bort till gastompaniets fon tor, berättade sekreteraren huru saken förehöll fig, hotade att offentliggöra detta ffamliga skinneri och wägrade att be tala. Godtt, fir! fade sekreteraren. Mr Grinnel git Hem och berättade fafen för fin hustru. — Betala rätkningen! fare mrs Grinnel. — Owad för slag? Betala? OM hwarför di? —