en gård af aktning oh wördnad ät den trogna, den årliga makan, om han också aldrig skänkt Henne fin kärlek? Mary skickade efter läkaren. Det lilla bittebarnet, fom frodades i all herrlighet, slumrade längesen, och nu lyssnade hon ostördt till sin mans swaga andedrag, tills läkaren anmäldes. Honom gaf nu Mary några förtroliga winkar. Läkaren observerade den sjuke och förfåtkrade derefter att krisen sannolikt i dag siulle gå öfwer. Enedlertid föreskref han luga och hwila. Mary lofwade, i dag som alltid, att öfwertaga nattwakandet, och läkaren refommenderade fig. Mary fföt den fora länstolen fram til fången, för att i den med mera beqwämlighet tillbringa natten, och hade redan påkladt fig sin nattdrägt. Siegert tillslöt med egen hand fönsterluckorna. — Lemna ett fönster öppet, min goda pappa — bad Mary med fin ofonftlade bjertlighet. — Hwarföre få, mitt barn? Trakten häromkring är icke den säkraste och något kunde ju möjligen i natt tilldraga fig, fom går att en fullständig fön sterstäångning är på fin plats, Man fule annars