Norrländska Korrespondenten – 3 november 1860, sida 3

efterskickades ögonblidligen och man ethöll snart wisshet om att brudgummen, genom ett flag på hjessan, blifvit dörligt sårad. Ala spörjsmål til Mary rörande hens nes wetskap om orsaken till det mördande anfallet på hennes man efter hennes aning om denna beklaganswärda olycshändelse tillbakawisades af henne med ett bestämdt förnekande. Hennes öga sökte forskande bland husfolket, likusom saknade hon någon. Bröllopsgåsterna aflägsnade fig i al tysthet. Snart låg det nyss få glada och larmande huset i öde stillhet. Familjen war ensam, men af husfolfet satnades ännu en. Frans war förswunnen. Med hemlig bestörtning lade Siegert och hans fru märke til denna ommösa bortomaro. Mary har fin sorg med fattning, Hon des lade fina omsorger mellan fin mans fjuts säng och hans barns waggo, detta barn fom nu äfwen blifwit hennes. Jngenting annat än denna omwårdnad tog nu hennes uppmärksamhet i anspråk. (Forts.)