Norrländska Korrespondenten – 27 oktober 1860, sida 3

Man hade wisat barnen ut på gården, emedan i alla rummen sejades och skurades. Pigor bredde mattor öfwer de rentwättade golfwen och smyckade wäggarne med guirs lander och kransar. Men ur föket doftade den wälbehagliga ångan af nybakade läckerheter, och den goda fru Martha war oet för tillfället syssellsatt med gräddandet af kakor och tåttor. Hennes erfarna öga mönstrade emellanåt en samling af harar och) rappe höns, fom en ung, starkt byggd jägare bade utbredt på det blankskurade töksbordet. Denne mans utseende war nästan widrigt. Han hade en låg panna, och kindtnotorna framträdde skarpt och kantigt. Omkring hans mun hwilade eller rörde fig ett bittert drag, och endast det mörfa glänsande ögat gaf ett mildrande utttyck åt det hela. Jågaren, hwars anletsdrag wi bår antydt, börde till huset och war snarare ett nådehjon än en stadd tjenare. Hans fader hade förut waritz ågare till denna tandtgård, men hade, fördjupad i skulder, nodgats sälja den och dog fort efter hans delns afslutande. Larfsa