Norrländska Korrespondenten – 10 oktober 1860, sida 3

komlig och utan bräck. Derföre beder jag eder, att J såsom trogne undersåtare wiljen för Kristi skull förlåta och öfwerfe ehwad brift, fom warit med min regering. Uppsåtet hafwer alltid warit till rikets och dess innebyggares bästa. Mina gråa hår, min skrynkota panna bära nog wittne om de många faror, wedermärdigbeter och betymmer, jag under min fyra: tioåra regering utstått. Jag wet nog, att de swenske äro jnara till att samtycka, fena till att utransaka. Jag fan oc grannt förutse att många willoandar framdeles warda upp: kommande. Derföre beder och förmanar jag eder: häller eder hardt wid Guds ord, och förtaster hwad dermed ide öfwerensstämmer. Waren öfwerheten hörsamme, sins emellan enige. Min tid är snart förbi. Ei tarfwas mig derom ftjernor eller annan spådom. Jag känner i min egen kropp tecken, att jag snart skall gå hädan och för öfwerkonungens fötter nedlägga och redogöra för Swea rikes herrliga, men förgängliga krona. Föls jen mig då med edra trogna förböner, och när jag lagt mina ögon tillsammans, få låten mitt ftoft hwila i fred. I — Från Söderhamn skrifwes i Hel-! singen d. 5 Dit: Den 29 September eller samma dag den stora inmignings: festen mid Utmeland försiggick, firades äfden mid Kungsgården i Norrala en! högtidlig, ehuru enkel minnesfast, fom; på samma gång skulle återkalla s af den store konungen Gustaf Wasas werksamhet för fosterlandets frihet och upplysning, fom färskilt det wigtiga tl fälle, då han från den der belägna ful len uppmanade Helsinglands samlade allmoge att förena fig med hans vals karlar och bidraga till fiendernas förs drifwande ur fäderneslandet. En talvit samling siadsboer hade på förmiddagen infunnit fig hos rilsdassmannen Olof Larsson i Swarfwen, dit äfwen en myckenhet allmoge samlade fig. Klocfan 12 middagen ordnades lederna och I man gick i procession till minnesstenen, hwilken äfweu mar omgifwen af en stara allmoge. Fruntimmer såwäl från fas, den fom omfringliggande landet illuftres rade äfwen festen med fin närwaro. Minnesstenen war, efter ingeniör Stel. pes anordnande, omsluten af ett götiskt tempel, enkelt, men smaksullt ornerart. Den swensta flaggan swajade å templets spets. Derpå intogs talarestolen af Ihr: koberden Hagbom i Norrala, med sångarkören bakom sig, och festens reltagare bildande cn halfcirkel framföre. Akten börjades med afsjungandet af psalmen 124 versen 1, hwarpå talaren, efter en för tillfället passande bön, lyckligt och wäl tolkade hwad den store hädangångne konungen i politiskt och religiöst hänseende werkat för fäderneslandets bästa, nemligen befrielsen från danskarnes her: rawälde och reformationen i fyrfomä sendet. Platsen och minneswården ans gåfwos såsom anledning till både min: nets upplifwande och att vet ffedde der. Till slut afsjöngs pj. 443 v. 4. Tåget ordnades åter i procession till gäjtgifwaregården, der middagsmåltid jemte förfriskningar intogs, hwarpå öfmwerftlöjtnant Alexanderson underdånigast för reslog en stål för H. M. konungen oh derefter för konungahuset, hwilka skålar beledsagades af folksången. Borgmäftaren Linck proponerade slutligen en skål för dagens talare. Derpå togs monumentet ännu en gång i ögnasigte, der många fosterländska sånger afsjöngos, sist folksängen beledsagad af mångfald ga hurrarop. Festen war slut kl. 5 då alla återwände till sitt, som wi tro, högst belåtna med sin dag. Det war en skön tafla att i aftonens belysning skåda den på en grönskande kulle uppresta minnesstenen i sin skrud, wid dess fot omgifwen af högtidsklädda skaror; och tanken ilade här tillbaka för 300 år sedan, då denna plats intogs af RW2a gphR fff—2 Nc,TB1KägxnAa2 AAnn —dss — — vev e— ——v—— — —k ———.v——— ss—— ————— ———————— —eä— —— — — — —k—q—