Norrländska Korrespondenten – 6 oktober 1860, sida 3

Farwäl ännu en gång, mr Francis ... Ett farwäl äfwen till det stackars lilla rum, dit ni så ofta gick: jag bar warit mydet lyckliig der; ad ja, mydet, mydet lycklig! Wälsignad ware ni, Frans cis, för er godhet och kärlek. Huru omårdig denna kärlek jag också war, få rodna ej deröfwver. Den har warit mitt lifs enda glädje, och solen ångrar ej den stråle hon låter falla på det minsta grand i stoftet. Farwål då, Francis. Om ni någonsin återwänder till den lilla kammaren .. och någonting säger mig att ni gör det ... tänk då på att der bodde en fladars flica, fom war mycket olycklig oh fom glad skulle utgjutit sitt blod droppe för droppe, om hon derigenom kunnat blifwa er wärdig. Francis lunde blott med största möda sluta låsniangen af detta bref. Tärar gjorde hans ögon skumma. Under första tiden af fin kärlek til Martha ffude han wisserligen blifwit förtwiflad, om någon hade sagt Honom att hon war en röfwares syster. Men i detta ögonblick, efter en månad af swartsjuka och förtwiflan, swällde den unge mannens