Norrländska Korrespondenten – 29 september 1860, sida 3

Sedan de andre gått, beredde han sig att återwända till fin bostad, då han oförs modadt hörde bullret af en port, fom förs sigtigt öppades. Hans hjerta slog med wåldsamhet. Till följe af en obestämd känsla drog han fig bakom några tomma fat, tryckte fig hårdt emot muren och återhöll andedrägten. Han befann fig nu på blott twå stegs afstånd från den port, fom nyss öppnats och hwilken werkligen war den som ledde till huset, der miss Dietrich bodde. — Nåwäl? mumlade en karlröst. — Jngen syntes till; du fan gå ut, swarade en qwinlig råst, fom fom Frans cis lemmar att genombäfwas af en frossa. En man klädd i brun kappa, utgick försigtigt, kaftande misstänksamma blickar omkring sig. Tac ware skuggan, fom de föremål tringspridde bakom hwilfa Francis mar gömd, passerade den okände utan att märka honom. (Forts.)