Norrländska Korrespondenten – 29 september 1860, sida 3

med wrede. Tror du kanske att wi äro tröfware, liksom du sjelf. — Det är ej han, fade i detta ågons blick en annan person; desperadon år mindre tid werten och mera mörklagd ... — Hwem år ni? Hwad gör ni här? frägade flera röster i häftig ton. — Först och främst, hwem har jag att göta med? swarade han högdraget. — Wi äro medlemmar af bewakningskomiten, återtog en af de okände; och söka efter en missdädare, fom gömt fig någor: ftåde8 här i qwarteret. Francis uppgaf sitt namn och fin adress. — Jag känner den herrn, jag, inföll plötsligt en tapetserare, hwilken defann sig dland dessa friwilliga polisbetjenter. Det är en rit engelsman, som bor på hotel de la Couronne. För några dagar sedan köpte han ett möblemang af mig. Jag ber om ursägt för fwad fom tildragit fig, tillade han mwåndande fig til Cl: fon; men wi kunde ide gissa... Wi handlade i allt hederligt folks intresse. Denna man hade rätt, och Francis funde ej stylla någon annan än sig sjelf för fitt missöde, åt hwilket han också war den förste att skratta.