Norrländska Korrespondenten – 19 september 1860, sida 3

stod omkring 5 alnar öjwer wattnet. Slepparen och hans lamrat wore ide heller witare synliga. Slepparen dette Olaus Johansson och war från Åremåls socken, och tamraten mar flömans nen Olof P. Johansson från Tunhems soden. De drunknades lit hafwa ej ie nu tillrättakommit. — Lutastrosen i Neapel närmar fig med bewingade sieg. Historien erbjuder ide något annat exempel, att ett fonungawälde blifwit så i sitt inre förkrossadt och så plötsligt hemfallet åt fin under gång. Detta bourbonernas öde i Reapel bör om möjligt lära monarkerna huru swärt furstarnes förbrytelser mot foltfriheten hämna fig, få snart om ny re volutionsperiod inträder för den af dem förtryckta nationer. (D. B.) — I Times läses: En kontorist, Frans cis Bellringer, som hade den owanan att suga pennan, fick för någon tid sedan wid begagnandet af tandborsten ett sår på öfwerläppen, hwilket han ej brydde sig om att sköta, utan fortfor med fin vs na. Hastiat wisade fia symptomer af ros, åt hwilka han ej stänkte någon uppmärksamhet. Snart tilltog fymptomerna, han måste söras till Hospitalet, och oaktadt all anwänd läkarehjelp dog han ver till följd af tet gift, fom wid bläckets afsugnina iniommit i fåret. — London intager, till följe af ett meddelande från sundhetspolisen — för närwarande en arcal af 121 qwadratmil, och är tre gånger få stort fom det mar år 1800. Desss befolkning förökar fin, medelst nyfödda barn och inflyttningar, med omkring 1,900 perfoner i weckan. Sjettedelen af dötsfallen inträffar vå någon af de offentliga inrättningarne: försörjningshusen, sängelserna eller hospitalen: Loiidon är, såsom belant, en af de sundaste hufwudstäder i Enropa; men ännu återstår mycket att göra sör dess allmänna helsowäård. Förenämnre officiella berättelse fäster publikens upp: märksamhet på trenne wigtiga omftändigheter, nemligen att förse sig med frisk luft och i tillräcktig myckenhet att inandas inom boftärerna, rent matten och fullt tjenlig grund för fina byggnaretomter. Widare hänwisas på anaeläic genheten att ide blott i sjuldomsfall föra bjelp hos hufwudstadens 2,000 låkare, utan äfwen taga dem till råds i fråga om bästa sättet att slydra fig för finldomar. Cm användandet of Nässla. (Efter en Dansk tirning.) Oct är en gammal erfarenhet, att iv gen är profet i sitt eget säternesland, och att föremål, fom erbjudas oss utan möra eller beswär å wår sida, wanligen altas ringa eller till och med allreles förkastar. Ett talande bewis på sanningen häraf är den af alla försmådda Nässlan, (urtien dioica) Den stora brännässlan, en mång ärig, öfwer alnsbög, allmänt ländt wäxt ur Litt att odla, trifwes öfwerallt, fordrar ingen skötsel, Håller till godo med stenbunden mark, fom ide egnar sig till odling af andra wäxter, och hwarnti dess