Norrländska Korrespondenten – 19 september 1860, sida 3

— Jag skulle gerna wilja underwisa i musik och ritning ... Ni blefwe då nödsakad att ge leftioner utomhus, fade Francis skakande på huf: wudet, oh ni år alltför ung och wacker att i en sådan stad fom San Francisco drifwa detta yrke. Jag har en ide. Stulle ni funna och wilja arbeta för en modist? — Ack ja, min herre; om ni funde ffaffa mig en plats i någon butik ... — En butik, återtog Francis, detta skulle medföra många olägenheter. Det wore bättre om man gåfwe er arbete hemma hos er. — Man skulle aldrig wilja det ... — Jag tror dock att det låter sig göra. För öftigt ... Med ett ord, jag skall försöka. Han gick ut, utan att lyssna till miss Dietrichs tacdsägelser och skyndade til en handlande, hos hwilken han hade kreditbref, förklarade för denne hwad han åstundade och frågade honom om han kände någon modist. — Just en sådan lemnade mig för ett ögonblick sedan, swarade köpmannen, men ing skall wisserligen akta mig för att re kommendera er hos Henne: