Norrländska Korrespondenten – 8 september 1860, sida 3

spetts fatt en fruntimmershatt med nackröda band, som fladdrade för aftonwinden. — Menriska, karltamp! fre logubbens fru; ge mig min hatt tihlbaka! den är köpt hos fru Lagerström mid Drottning: gatan och fostar mina modiga tio rifsdas ler, utom banden fom jag ... hit med min hatt, fom ni flet från mitt hufwud ... ge mig min hatt, mitt hufwud, mitt. bufwud. min hatt ... hje e-e elp! — Tig särting, annars flår jag ihjel dig! töt segraren; denna hatt tar jag med fom segertecken. Segerwinnaren ämnade hasta bort med fin troså; men Calle Bäck satte efter ho: nom och, efter blodigt enwig, hwarunder den raste fjömannen gjorde en nåfa till obrukbar, rydte till fig hatten och lemnade ben åt def egarinna, fom i glädjen öfwer återfäendet sotte hatten baffram på fitt hufwud, utan att märka det. Der: efter wille Calle Bäck återwända till fri den, ty äfwen hans berserkaraseri började wakna; wen Äana kastade fig om hans hals och beswor honom under tårar att icke widare äfwentyra ett lif, som från denna stunden blifwit dubbelt dyrbarare för henne. Anna, med Cale Bäck under