Norrländska Korrespondenten – 1 september 1860, sida 2

torget. Hon bar fin nya flådning, til skuren med jemkning emellan den egna smaken och modet. Man gick henne til mötes; fadren dens na gången nästan raskare ån sonen. Den förre tog henne wid handen och förde henue til sitt arbeterum för ett enskildt samtal. Hwaruti detta beslod, blef man wars fe, då Clara mid fin återkomst flyndade fram til Ferdinand och räckte honom båda händerna med glädjetårar i ögonen. Om aftonen mar endast de fora personerna tillsammans, oc hwad fom då tilldrog siq, det wardt kunnigt, då man tre dagar sednare läste i tidningarna: Slara Borel, Ferdinand Hillner, förlofmade! På hwilket fått detta genom krinoiinen åwågabragta älkteuskap blef åstadkommet det berättar gubben Hillner endast för sina förtroliga wånner. Derwid tackar han hwarje gång lord Grev, ehuru han ör öfrigt of goda stäl ej är särdeles ense med wår tids engelsmän. (Slut.)