Norrländska Korrespondenten – 1 september 1860, sida 2

GHuru få då? frågade Amalia spetsigt, och Ferdinand fortfor: Jag nekar ej att ämnet för wärt fam tal har för mig en förre wigt, ån jag förbetedt mig på. Etyfforteln fallades i Franfrife: Garde infante och i Zunkins handlerikon af är 1716 star derom skrifwit: Garde insante fallar man de med fiskben utspända kjortlarna, hwilka stå fi längt ut ifrån froppen fom båda armarna fun. na nå. De hafwa sitt namn af att för wata ellet dölja hafwandeftap. Moder och dotter sprungo upp högligen förtörnade; men Ferdinand lät ej störa sig deraf, utan upprepade bedjande sin önskan, hwarpå Amalia med en djup nigaing fas rade: Wi tada pligtffyldigaft för före lasningen och skola taga saken i gunstigt öfwerwägande. Men äfwen pappa Hillner tog del i detta prof å sin sida. Han skånlte sin myndling Clora Borel tyg till en sullstän dig winterhabit, och yttrade derwid, att han för ingen del skulle misstpcka, om hon nu äfwen försåg fig med en bchörig fri nolin. Han skulle twärtom finna det i fin ordning på det man ej mätte säga, att han förbjöd fin pupill denna modedrägt.!