Norrländska Korrespondenten – 8 augusti 1860, sida 2

of wåra skanlder, fåfom och wi förlåte dem, of; skyldige äro — alltså .... Milding gick. J andra wåringen af huset bodde en president. Julia war hans enda dotter; hos henne låt Milding anmäla fig. Faftän han bodde i samma hus, tände fröken honom ide. Hon frågade Lifette, hwad den fråmmande mannen funde wilja få bittida på morgonen. Jungfrun swarade: Förmodligen en bön om rekommendation, eller kanske han hört talas om mitt före stående giftermål och kommer för att ers bjuda fin dotter i mitt ställe til kammarjungfru. Jag wet intet ondt att säga på hennes räkning; det år ett beftedligt, fromt och utfattigt folk, fom genom fjutks domar och hwarjehanda orsaker kommit på obeftånd. Julia sökte efter fin fos pung, deri hon sedan gårdagens utfart lemnat fin byrånyckel. Hon wille på före hand, i händelse af behof, hafwa några riksdaler tillhands. Men sypungen war borta, till frökens stora häpenhet, ty den dyrbara diamantringen, hon fått af fin fåftman, hade hon sedan dansen i går deri förwarat. Jag wisar bort den gamle mannen,