Norrländska Korrespondenten – 9 juni 1860, sida 3

PE — 2 L ——— CA-— — PAD deösa tankat häftade en bild, hwilken Plåre ta kände få fast intrydt i flit hjerta att den ide der någonsin funde ufplånas. Någon wred om låset till hennes kamardörr, hon wände fig om, och nåsta sekund stod den bild, om hwilken hon drömde natt och dag, framför henne. Ett ögonblick war hon stum, men mi nuten war knappast tilländalupen, förrån hon yttrade: — Nej, baron Soop, detta går icke an. — Hwad år det, fom ej går an? frå gade han, i det han fattade henaes hand och nåstan med wåld förde henne tl sof fan, der han satte henne ned och fig sjelf wid hennes sida. — Att baron beseker hoffroknaraa i deras enskilda rum. — Jag bessker ide hoffröknarna, ens daft fröken Torstenjon och min soster, och det sednare må wål ej öfnerskrida det passandes lagar, lika litet fom det förra — Baron Scop, yttrade Mårta med fin milda röft, lemna mig. Om ni har något intresse för mig, som ni mer ån en gång låtit wig förftå, få drager ni det ide en enda minut i betänkande. — Jde förrån jag sagt er, hwad fom