Norrländska Korrespondenten – 2 juni 1860, sida 3

. mi — Genom denna lilla händelse, hwilken inom hofwet spred sig som en löpeld, förwårfwade fröken Torstenson många fympatier. Märtas förhållande, i anseende till de båda hoffröknarna, war ej i något affeende förändradt; men deremot woro de synbart beswärade i hennes sällskap. En dag sökte och fann baron Soop tillfälle att närma sig henne. — Ni, ottrade ban, wägrade att lemna mig ett förtroende, fom watit ljuft för mitt hjerta att emottaga, men det oaktadt förståt jag er finkänslighet, fom ide alles nast berättigar er till min fulifomligafte högaktning, utan ni har derigenom tillwunnit er — ett ömmare ord swäfwade på hang låppar, men han hejdade fig — tilläggande: mitt lifligaste inttesse. Ni har blifwit misskänd och förolämpad. Man önskade att erhålla er förlåtelfe; en falsk blygsel tillbakahåler någon att fjelf bedja et om densamma; tillåt mig att på min systers wägnar anhålla om er tillgift för de sårande ord, som ni för icke länge fe dan hörde henne uttala, ; — Gertrud fade, hwad hon trodde, yttrade Märta; hon misstänkte, att jag ådragit mig drottningens onåd; det war