Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1860, sida 3

Soop närmade sig henne genast, uppbjus dande henne till första fontradanfen. Samtalet melon de båda dansande war särdeles lisligt, och mot slutet af festen uprbjäd Ban henre för andra gången. Märta hade under tiden bemärkt, att enkedrottningen ofta samspräkat med Karl Soop, under bet att den förstnämndas ögon oaflåtligen fästat fig på henne. — Fröken Torstenson, började ban, det är ide alldeles utan afsigt, som jag andra gången tagit mig friheten att uppbjuda er. Jcke derföre, tillade han med lägre röst, att icke jag härutinnan följer min böjelse, men det wäcker uppscende att mer ån en gång dansa med en och samma verson, dock hade fog annars haft froår righet ott obemärkt få werla några ord med er. Märta, fom ej förstod, hwartåt detta syftare, tände sig helt warm, nästan os rolig. — Jag har wäl icke på något fått ådragit mig hennes majefiåts missnöje? — Jde utan, att detta år fallet. Det förtryter henne, att ni icke bäc de smycken, fom hon förårat er till npåtegåfwa. (Forts.)