Norrländska Korrespondenten – 30 maj 1860, sida 3

ORVAR — äö que (fom, enligt tidens mod, fästades i lkiädningssnibben) arbetade af guld och åfta topaser. Wid de jemförelser, fom de unga hoffröknarna gjorde mellan de pre tiosa, hwilka de fom gåfwor af fin orottning mottagit, funno de Märtas wara ide allenast de wackraste, utan äfwen de dyrbarafte. Afunden tog flrart ut fin rätt i dessa unga finnen, och den ynnest, med bwilken enkedtottningen omfattade fröken Torftenfon, blef ett outtömligt gissningeamne för deras skarpsinnighet. Trettondagsafton gaf drottningen en stor fest. Alla, få wäl de tjenstgörande hofdamerna, fom de, hwilka, såsom presenterade, egde rättighet att besöka holwer, wisade sig i de mest blandade toalletter. Fröken Torstenson, utmärkande sig så wal genom enkelheten af fin drågt, fom genom behaget i fitt wåsende, bar en ljueblå fidenkädning. Jagen blomma, ej en perie rad, ej en bandros fmydade hennes hår. När hon inträdde, rigtades alla blifar på henne, och bemärkande den uppmätrksamhet, föt hwilken hon war föremål, drog hon sig undan till det aflägsnaste hörnet i rummet. Den unge kammarherren, baron