Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1860, sida 3

hemresan och något blir wäl öfwer, få att de efter jul funna återwända till Upsala, men sedan måste man tänka på, huru man skall kunna uppehålla dem der. Det blir wisst ingen annan råd, ån att jag ändå får sälja mina skedar. Hon betraftade fer silfwerskedar, fom bon wägde i fin hand, — Det kan kanske undwikas, om jag lemnar hemmet, inföll Märta. Grefwinnan såg med en undrande blick upp till dottern. Beata tog nu til ordet och berättare, bwad fom iilldragit fig under modrens frånwaro. — Hwad säger min mor? frågade Be. ata når hon flutat. Sjunkande ned i en ländstol, den enda af det slaget, som fanns i rummet, teg bon långe. Slutligen fade greswinnan: — Jag öfwerlåter saken åt Mäårta sjelf: Hon gör härutinnan, fom hon för godt finner. — Då antager jag Enledrottningens anbud, hwarigenom jag hoppas blifwa i tillfälle att mer ån en gång få bära ett litet ftrå till det bo, fom innesluter min moder och mina syskon.