Norrländska Korrespondenten – 26 maj 1860, sida 3

fasans eldbrand. Man wäcker i ke Guds fruktau med att wäcka djeflafruktan. Den sednare är icke wilkoret för den ewiga lycksaligheten likasom heller ingen blifwit bättre af fruttan för straff. Derigenom frambringas blott en artijiciel dygd, ett konstgjordt himmelstt finne, fom lita mycket skiljer sig ifrån vet fannt christeliga sinnet, som en artificici blom ma från en naturlig, fira, form, alt är detsamma endaf: lifwet fattas. Å få dant företer fig det falska läfcricts ffonfagra yta, men det ätta christeliga Life riet werkar på djupet, icke på ytan, och låter Guds anda så rum till att arbeta, ja låter sålunda tärletens sol, Fadrens wälbehagliga kärlek, bewisad genom ESvnen, framlocka så småningom i stilla wextlighet trons och hoppets och färlekens blommor pi den eljest ofruktbara hjertegrunden. En rätt läsare uppfattar saken så, att själarne icke äro såsom en fårhop, hwilken genom herdens staf och hotelser skulle funna drifwas in i Him melen, utan att själarne twertom af fri wilja oh af fullt hjerta skola söta Her: van, men ide twingas af slafwisk fruttan, ty den fom är gudfruftig blott of fruktan för straff, eller för att gälla nå got inför menniffor, är i fitt bjerta Guds förnekare och hans bön en tmif lets hädelse, ja själarnes första pligt är att tro Fadren om godt, och deras enda bön bör wara om kärlek, och deras enda gåfwa wara tärlek, ren och oskrymtad kärleksbewisning. Alltså wexer den pro: dukt, som den store Wingärdsmästaren will uppdraga här på jorden till omflyttning en gång in sitt himmelrike, den wexer ide twärsäkert och brådmogen utan långsamt och frilla, planterad wid wattenbäckarne och gifwer frukt i sinom tid, wäl wårdad och hägnad i ordets stilla begrundande under walsamhet, bön och bepröfwelser. Och si: denna produtt omhuldas af det ätta sköna läseriet i fin stilla för Gud och menniskor anijpråislösa ödmjuka form, sannerligen helt olika wår tits högmodiga och uppbrusante andlighet. — — Metelpads jägareförbunds jörsia ordinarie sijutöfning för i år egde rum onddagen i förliden wecka, och war rätt talrikt, bewistad, till någon tel äfven af fruntimmer. De i målskjutningen teltagande antal uppgingo till 21. Högsta pointsantalet uppnåddes af hrr agronomen Hjorth, klockgjutaren Linderberg och guldsmeden Sundberg. Dagens nöje ers höll ett ökadt wärde derigenom, att hare monimusik utfördes of ett musilsällskap wid skjutbanan under skjutningens på gående. Efter densammas slut ordnade sig de närwarande och afmarscherade till och genom staden med musik i spetsen (wi woro färdiga att äfwen tillägga fana, men en sådan salnades), hwarigenom det hela erhöll en wiss militärisk anftrykning, elektriserande både deltagarne och den stora mängden af åskårare. En enkel sexa intogs derefter af förbundet gemensamt, hwarwid skålar med tal och fång