swarar denna fråga ty på detta swor hwilar mydet. Åt du beredd att lemna alla dessa bekantskaper och wänner, för att dela ditt öde med of. Är du nöjd med att lefwa och wistas med dem, fom hwarken äro lärda eller bildade, utan tarfligt odildadt folk. Du förlorar wisferlis gen en del derwid, men du winner fans hånda äfwen en ting. Wi stola älska dig Jessie, få, fom kanhända aldrig någon bår i werlden. — Hår tyftnade han. Swara unn egel, hwilket beslutar du dig för, att gå, ellet att stanna? — Att gå med er, min far! Han älskade henne ännu; hans ffa ord hade ögonblickligen förmått henne tid fitt beslut. — Du mill följa mig? Will du göra det utan uppoffting? Kan du gå utan att blygas öfwer dem du kommer att wir stus tillsammans mer? — Min far, hwarföre ställer du dessa arvmma frågor till mig? Jag har hwarje afton jag gått til hwila bedt tid Gud att han mätte åtetjöcena oss. Blygas! o, du glömmer att jag år ditt barn! Jessie gömde ansigtet i fina händer och gret bittert.