Norrländska Korrespondenten – 16 maj 1860, sida 2

afbrutna af Dick Hale, hwilken hastigt kom springande in i löfsalen der de sutto, med til säågelse att hans sodgrar genast mäste infinna sig hos deras mor. — Stynden et flickot! Mamma är alldeles blef of försträckelse öswer att for: den anländt, utan att någon af er war nårwatande för att emottaga honom. SCtonden fort till bennes hjelp, eljest blir hon målös inom fem minuter! De håra unga flickorna haftade in till sin moder, och lemnade Jessie allena med deras broder. Han såg leende efter dem. — Nawål, miss Mallet, det kan man talla en heder fom meterfares of; wi äro i fanning bra lactiga, fom få wåra fö delsedagar firade med fåran fåt. — Zyg känner mig Iydlig öfwer att Å j ; Å wistuas iblan d wänner och der, hwarest jag käånner mig få hemmastadd som här på en sådon deg. Men jag anade icke, når Mr Hale fom för att hemta mig, att jag ful le råfu ett få fort fålffap. tv då hade jag kanhända — bår ipslaade Jåssie. — Kanhända ide fommit? J ssanning, det är ganska attiat af er! Jag borde fanske uaderråtta min far om, att ni du: fade få wagnen förfpånd och fara tifbar