En afliden mans hämnd. (Sfwersältning.) Kap. 3. Huru hämnden flutade. (Forts. fr. föreg. n:r.) J dag uppträdde hon om möjligt me mera ån wanlig wåärdighet, bar sitt huf wud mera upprått, och hennes rita dråg förorsakade ännu mera wäsen än wanligt då hon längsamt stred framåt. Otsaker till allt detta war, att en ung Lord ida skulle gästa hennes hus, och i anledning deraf war hela den förnäma werlden frår Canterbury, och äfwen några utwalda a grannarne, inbjudna til Hale Field. Hennes båda döttrar woro emellertik mindre nogräknade hwad börden widfom utan wålkomnade Jessie på det hjertliga ste, då de woro gamla skolkamrater. Jn nan kort woro de tillsammans ute i tråd gården, ala tre rätt glada öfwer att förf så språka en fund ostörda, innan dagene festligheter började. Jessie blef nästan fötskräckt, då hon fic höra talas om all den slät och ala Hi förnäma gäster fom wäntades. Den in: nan henass wånner ännu hunnit till me ra ån hälften af fin derättelse, blefwo de