fom efter aftal med Wolmand några da: gar hade stannat qwar i staden, fom en morgen till Falfenstjerne, och fade: Jag länner några goda wånner, som intressera fig för dig, utan att känna dig närmare; genom deras hjelp år jag få lycklig att funna tillbjuda dig betala all din skuld, ifall du will ge mig en lifta på dina free bitorer. — Grefwen såa slugt på honom, Ja får fade han: Nå ja! den listan fan du få i åfwermorgon. — Defuts om, fortfor Gustaf, milja de gifwa dig wexlar till utlåndffa handelsbus, på de orter der du will uppehålla vig, få att du fan resa med nöje. — Grefwen skrattade, och fade: Tror du, att jag år en få dum gös, att jag ide begriper, hwilla de goda wännerna, eller rättare sagdt den goda wännen år? Du duger ide särdeles till diplomat. Men lita mydet! Såg du fritt, att du proppat i mig den lögnen. Jag tar nog emot pengarne jag, om det än wore tio gånger få mydet. Det år blott en dålig ersättning får den skamliga behandling, jag måst hålla till godo. Ett år år förflutet fedan det afbrutna brölloppet. En stor del af denna tid har Helena tillbragt på Lindendorg. Knappt