Norrländska Korrespondenten – 18 april 1860, sida 3

sördes Wid tetta tilljälle wisade stg Löfgren wid godt humör och wid sina sinnens fulla brut. J — Af herr Gustaf Nermans TDidning för Byggnadskouft och Jngeniör-wetenskapen, har 3:dje oh 4:de häftet hitkommit; innehällande: 1:o. Ny konstruktion på ångpannor af J. Harreson, med planch VIL i träfnitt. 2:o. Om rökförbränning wid stenkolseldning: (jorts. och slut.) 3:o. Om minter arbeten, af A. W. Erelswärd. 1:o. Wagnar på statens jernwägar, ned pl VI. 5:o. Swenska jernhandteringen under är 1858. 6:o. Skrufnyckel för olika muttrar. 7:o. Swängbro wid Liljeholman, med pl. IX och X. 8:o. Träbana i Roslagen af G. Nerman, med träsnitt. 9:o. Husbyggnader wid statens jerns wägar af A. BV. Edelswärd, med på XI och XII. 10:o. Sermvägs-underföknings-Toms mittceens betänkande. 11:o. Om byggnads-programmer af A. W. Erelswärd. 12:o. Om torfs begagnande till bränsle af professor A. Vogel. 13:o. Nytt system för reglering af slidrörelsen på ängbätar af A. Rosborg, med 2 träsnitt. 14:0. Rörelsen på statens jernwägar samt på Köping Oultjernwägen under November och December månader år 1859. 15:o. Nening af watten. 16:o. Ångwagnshjuls magnetisering. 17:0. Landswägarnes längd i Swerge. (Jnsändt.) Warning. Uti n:o 14 af Jllustrerad tidning detta år finnes under rubriken hwarjehanda intagen en berättelse derom, att en ung flicka, boende i granskapet af Ludlow i England, nyligen begagnat på fina läps par, hwilka spruckit of tet falla wädret, talg, men att säkert i denna talg funs nits något annat farligt ämne, hwarigenom läpparne började genast swullna, hwarefter det onda få vitagit, att efter några dagars förlopp ingen räddning mera gafs, utom den stackars flickan dog i de swåraste plågor. Att detta icke är en wanlig tidningslögn, hopspunnen för att intressera publiken, utan twertom en ren sanning, derom är insändaren fullt förwissad, och begagnar tillfället warna allmänheten mot talgs anwändande till sårnaders förmenta botande. För nås gon tid sedan ingned en person af in sändarens bekanta sitt öras inre sida, der en särnad förefans, med något litet manlig ljustalg. Särnaden läktes också ge nast med en förwånande hastighet, men det började i stället spränga och wärka uti örat, som alldeles uppswullnade, bultning i det inre och den starkaste hufmud: wärk jemte påbörjad ögoninflamation ins ställde fig, och det ffulle måhända Här