Norrländska Korrespondenten – 14 april 1860, sida 3

bröt honom ånvo: Till ditt förbannade spelsällskap, och fpeladeR .. .. Sa swarade grefwen: oM wann twå tusen rikädaler. Som det nu år fullkomligt wisst, att, når man har mycket pengar på fia, år spellpckan alltib god, och jag def: utom långe warit olydlig i spel, war jag säker Då min seger, och tänkte: dessa 2000 riksdaler fan du nu fritt wåga nästa af ton. Men innan en timme woro de putt weg. Jag dlef förargad, och mile mins na igen dem, men war få olvdlig att dessutom toppa tretusen af mina egna. J ett par dar war jag alldeles ifrån mig och grubblade inte vå annat, ån buru jag stkulle winna min skatt tilbaka. Jog må ste dit bort: jag wardt het i spelet, och i aftse gick ide blott det sista of mina pen gar fin kos, utan jag blef dessutom skyldig på mitt hedersord tolf hundra riksdalet till den utländska prinfen och baron Mil, liochi. Jag är rent förtwiflad deröfmer. — Gustaf tänkte med djup smärta på Helenas öde, och yttrode med fant delta gande fin sorg öfwer greswns olycka. (Foris.)