Norrländska Korrespondenten – 14 april 1860, sida 3

mannen, hwilken sköt fig en fula för pans nan, emedan han war för Ivdlig. Nej! fade Falkenstjerne: fnarare går det mig fom den Engelsmannen, hwilken ryckte hjertat ur lifwet, för det han vå fvel tappat alt hwad ban ägde och bade. — Hwad menar du? frågare Gustaf orolig. — Jaq will fåga dig det rent ut, swarade grefwen. Hår om dagen war min blifwande swärfar i sitt mest briljanta skevparlynne. Då höll jag mig framme, och fom han sjelf frågade mig, om jag war nåjd, swarade jag, att jag war fn heller och inte nöjd, då jag war belastad med 3000 riksdalers skuld. He lena kastade ett par ögon till honom, fom wisst woro ännu mer wältaliga, ån mina ord, tv, Gud ske loft få widt jag funna mårfa, behersskar hon honom alldeles. Der: på gaf Han mig dessa 5000 rifåd:r — Gustaf afbröt honom: Är du inte rörd af få mycken godbher? — Sj jo, wifi år jag, swarade grefwen likgiltigt: mer nu tänkte jag för mig fjelf: kunde jag för: bubbla den summan, wore det rasande bra; då hade jag lika mycket öfwer, når skulden war betalt. Nästa afton fom jag efter wanligheten till ..... Gustaf af