Norrländska Korrespondenten – 7 april 1860, sida 3

—— ä— ———k42 W EN PS EEE ide mer will rida i ert fålftap, fade Emilie, — D bhimwmel! topte Falfenfijers ne: Wweri har jag då förbrutit mig?2 — Vag will inte det af många äl fmar rade hon: dels utledsnade ni mig i förgårs hela tiden, dernåst tog ni mig om lifwet, då ni hjelpte mig af håsten, hwilket mamma såg uppifrån fönsiret, ohm ban nade mig derför; dels har den utländska prinsen bedt mig få intaga er platå; och ändiligen för det sjunde och sista: Ni blir nu snart äkta man och husfader; sådant slags folk har få många förbinder. — MNi fötter mig i förtwiflan, utbröt grefs men: Omwarföre fal jag börja mitt ålfs tenskap med en motgång? Min fromma lila huftru wisl ide göra mig någon sorg; hwarföre wil då min kusin plåga mig? Utländska prinsen! Nej det skall aldrig hända! Söta Emilie! Jfall jag förfyns dat mig emot er, få ber jag er om förlås telse wid era täcka fötter! Med dessa och böjde grefwen ett frå för cemtesfen (ba)