Norrländska Korrespondenten – 4 april 1860, sida 3

par, lilsom lyckan och lifwet sjelft. Hos denna herre församlade sig nästan hwarje afton en krets af menniskor, för det mesta tillhörande högsta klagsen i samhället, til en del rika mån och diplomater liksom han sjelf. Falkenstjerne ägde till fin sorg ide få myocket att wåga, fom de fleste af detta fälffav; dock hade han iblant både wunnit och t:ppat betydliga summor oc hang elaka lynne, som ofta härrörde från denna grund, ehuru icke Helena anade det, hade redan ofta förbittrat henne mången stund. Hwarje ffv på hang panna förmörfade strar hennes himmel. Hon flute med glädje hafwa ARålt sta fom en sköld emellan honom och hwarje fmårta, samt ans fett fig Ivdlig att funna upptaga den i sitt eget bröst. Så snart grefwen gått, sprang Helena ned till sina föråldrar, hos hwilka hon också träffade fin onkel. Med de innerligaste böner bestormade hon nu fin far, att han mätte förändra den bes stömmelse, han till hennes fördel gjort, på få fått, att den omtalta inkomsten icke tilhörde henne ollena, utan, liffom alt det öfriga, odfå hennes man. s (Forts.)