Norrländska Korrespondenten – 4 april 1860, sida 3

A e — —ö k wara godt för dem begge, om hon hade pengar, som helt och hållet tillhörde henne ensam. Ad! fade grefwen: Hwarföre tillhöra de dig ensam mer, än allt annat, fom omtalas i detta dokumen? — Det år ju alltsammans ditt. — Följaktligen, swarade Helena: år det äfwen ditt; tv hwad fom år mitt, år ditt. — Jo det fer man nog det, ropte grefwen, når man läser alla dessa försigtighetsmått om din egen underskrift, din personliga nårs waro o. s. w. — Ada Helenas föreftälningar woro förgäfwes. Grefwen widblef fin mening, och war i allrasämsta lvnne. J få dålig stämning hade Helena hittils aldrig fett honom, ehuru han i det hela war temmeligen nyckfull. För öfrigt war en annan omständighet, fom gjorde temperaturen i hans umgänge mycket oftadig: Han war nemligen en passionerad spelare, och liksom alla sådana öfwertpgad, att han en gång skulle göra sin lycka på spel. De flesta aftnar tillbraate han några timmar hos förr omtalte förnäme utsänning, fom, mycket rik och öfwermättad på alla sinliga njutningar, war i hög grad begifwen på spel, emedan denna förlustelse onekligen har ben egenskapen att wara rik på ommerlins