Norrländska Korrespondenten – 31 mars 1860, sida 3

få få ord, fom möjligt. Då den fråm mande lemnat dem, begynte greswen strar att häckla hennes uttal, och wille twinga henne omsåga några fraser, öfwer hwilka ban gjorde sig lustig. Helena bar med tålamod såwäl denna, som alla dylila rät. telser. Hon hade så höga tankar om sin älstares bättre insigter, oh kände fig få långt under honom i bildning, att hon an såg denna skärseld fom ett nödwändigt ondt, ehuru dessa ständiga anmärkningar öfwer hennes person och uppförande mye fet fårade henne, samt hade den werkan, att göra henne ännu mer förlägen än förs ut. Sålunda förfelade grefwen alldeles det mål, han hade i sigte. En och annan triumf hämnade dock någongång Helena. Så hände fig ett par dagar efter nyg nämda möte och den franska föreläsningen vå gatan, att grefwen wisade henne ett bref från samma främling, fom innehöll några smickrande yttranden om henne. Hen wifade henne tilifa fönceptet till ett swar, han hade uppsatt. Mer största faft modighet gjorde hon honom nu uppmårts fam på tåta och flora bodar mot ortoarafien och grammatifan, samt rättade dessa, på hans begäran, med lätthet, utan