nen glär jande sanning, att wåärt land gifwer of allt hwad mi till tvoppend ups pehälle och nödtorft behöfwa, några få nödwändighetsariitlar undantagne, hwars ibland salt mä nämnas? Eller äro wåra landsman och Sweriges döttrar få ofuns niga, att de ide kunna tillwerka kläder, som de kunna bära utan att behöfwa siämmas? Jngalunda! Har ide uttäinningen sjelf warit åsyna wittne till Swe riges framåtskridande i industrielt hin: seende wid de werlosexpositioner, som egt rum? Allt det der är ju lika sannt, fom stort. OM likwäl — — och lit: wäl äro wi så begärliga efter utländsk lyr! — Hwad jag sagt om det tillämnade ute rikes statslånet för wåra jernwiasbyggs nader, skall ide läsaren få förstå, fom fule jag wilja klandra något derutinnan: twertom äro jernwägsbyganaderna nyttiga företag, hwilka böra bedrifwas med all möjlig kraft, och skola misferlis gen dessa banor, då de hinna blifwa fire diga, på samma gång de blifwa nyttiga, äfwen otroligt mycket Höja fidernestlans dets wärde och anfeende. Och beträffande hypotheksföreningarne, så är det godt, att såtana föreningar finnas, till hwilka man fan taga sin tillflykt, då det behöfwes: och fastän det ite just är så glädjefullt att wara inwecklad i skulcer, det må wara på ett eller annat sätt, så måfte wi wäl lisa det, intill dess det fan blifva annorlunda. Min mening är den: att wi hafwa nog bördor att bira ändå, utan att öfwerlasta oss med frem mante lyx. Slutligen will jag lika ödmjukt som wänligt uppmana hwar och en att noga tänka på saken. TY det är ju ide Lis derna, fom sätta wärde på menniskan: tv ett argt hjerta fam dölja fig lifafås; wäl under förnäma, fom under simpla, likasom ett godt och ärelt hjerta fan Elnp: I pa likasåwäl under simpla, fom under i H förnäma fläder. Men om wi nu sfwer; gåfwe utländsk lyr, skulle wi då blifwa simpelt eller föraktligt klädte? Ing: lunda. Man har ju ersarit att många blifwit belönade mid wåra landtbruks-i möten för wälgjorda wäfnader o. s. w. och fastän dessa warit såtaliga, så få man icke tänka att deras antal är få! ringa, som kunna arbeta nistan lika dra Orsaken att få få blifwit belönade torce wara den, att icke folket i aumänhet begriper, hidad dessa möten hafwa att betyda. Jag får säga, att i den tralt ag Finner folket, finnes ide en enda bonsbuftrn, som ide tan göra sig klärer, j som hon kan bära hwar som helst, utan att behöfwa skämmas. Och bland de ättre klasferna är det ännn battre. niir nu hwar och en i sitt stånd, få sir det in bra alltsammans. Måtte mi detta fall tänka och säga likasom Carl cn 12:te om det swenska språket, då non uppmanade konnngen att lära fig ranska, för att funna tala med de frans få sändebuden: så må de lära fig froens ka: jag håller mitt lands språk likaså ;odt, fom de hålla fitt. Ja wäl! vå em oss äfwen tänka på samma sätt: wi sålla wåra händers arbete lika få godt, om utlänningen håller sitt! Och hör suru en danneman fordom sjöng härom: Mur wadmalströja man beler, För hon är illa wofwen, Men hon ändå mig wärme ger, Och blir med glädje boren. — — 2 Ma — MR 2 MM IA