rök och eldgnistor uträngde genout iväg: j gen af hans ladugård. Genast siyndande dit, jemte husfolket, befanns wäggen bafom fähusmuren wara antänd; hvar dan närboende grannar efterskickades, med hwilkas tillhjelp elden fnart flidteck; nen genom den röt, fom troligen en stor del af natten beswärat de inne warande kreaturen, woro vesfa, nemlis gen 3 hästar samt 27 större och mindre andra kreatur, totalt ihjelrörta. Wid hållen undersökning kunde hwarten husse folket eller närmast boende grannar leme na ringaste upplysning huru elden uppe kommit; dock syntes påtagligt, att någon felaktighet uti muren wållat olyckan, all: denstund wäggen bakom muren blifwit antänd och i densamma utbrunnit ett större hål, utan att spår till eld syntes på något annat ställe af byggnaden. reas turen woro assurerade i länets brands stodsbolag, utom ena hästen, jom tillhsrig bonden Paulus Nilsson från Lögda, öfwer natten blifwit insatt i stallet. — Marknaden i Lycksele, som den 1 i denna månad tog sin början, war föga besökt i anseende till det swåra wäglag, som straxt förut genom snö och yrwäder inträffat; följattligen blef otfå tillför seln af lappmannawaror ganska ringa, och den swåra penningbristen, som nu råder i orten, har gjort att marknaden i allo ansågs wara klen. — Det enda nöje, fom derunder stod öppet för de bes sökande, war att en större björn, som nyss blifwit skjuten, fanns uppställd i nära nog naturligt läge på herr tronos fogden Holmströms gård, hwilken ers före alla dagar besöktes af ett stort tillopp folk. Att betrakta på nära håll ett få allmänt fruktadt djur, war för de flesta on ny och öfwerraskande syn: men hwad som också i sin mån bidrog att wäcka uppmärksamhet, war den omftindinheten, att hr fronofogden fielf ifottdagen den 24 sistlidne Februari lyckats att gifwa Nalle det hufwudsakligaste DIDSstottet. Händelsen med denna jagt har warit sådan, att kronolänsman Bjuhr i Stensele, hwilken flera gånger warit med och dödat björnar, hade i närheten af Grannäs by, fem mil nordwest från Etensele kyrka, låtit hwärfwa en björn, och som kronofogden Holmström, twenne af jägeritjenstemännen i länet och några andra personer, hwilka aldrig förut deltagit i någon sådan jagt, önskat och af talat att wara närwarande wid djurets dödande, hate länsman Bjuhr tillbjudit dem att berörde skottdag fomma tilljtides. Derwid inställde fig likwäl ingen annan än herr Holmström, som samma dag, tillika med Bjuhr, syra lappar och sju andra karlar, alla på skidor, begaf fia till skogen, för att försöka huru fånge sten skulle lyckas. Jdet, der björnen troddes wara, hade lapparna förut uppe fökt, men om Nalle werkligen fanns der, kunde ingen på förhand bestämma; i mots fatt fall Hade man beredt fig på att wi dare uppsöka honom inom hwarfwet. Som herr Holmström, owan wid sådan jagt, dessutom icke gått på skidor på cirka — — 2— — 2 2e öCAA—i—— 2