Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1860, sida 2

en stol nåra intill den gamle grefwen, begynte fråga honom om alsa kungliga och furstliga personers helsa och lefnadssätt, samt kryddade sina ord med så odelikata anmåärkningar och spörsmål, att den gamle werldsmannen mot wanan råkade i en för honom urcket obehaglig förlägenhet. Hennes dåttrar, ispnnerhet fröken Mala, belägrade den unga grefwen med en out tömlig pratsamhet oc mydet frihet. De fallade honom fufin, fade flere gånger, lilsom af glömska, du tid hon om, och gjorde honom så utledsen, att han gäspade den ena gången efter den andro. undtligen fit Swendsen tillsälle att af bryta fin systers wältalighetsström, samt sade till greswe Munck och sin swåger, att han önskade få tala ett par ord med dem i enrum. Jag wille gerna, fade han, att wi gamla språkade ett par ord med hwarandra om de ungas lyda. — Han toa en for armstafe, förde grefwe Munck samt fin swåger upp på fitt fons tor, tog fram fina böder, lade dem för grefwen och Wolmand, samt fade: ADt hwad jag äger, har jag genom Guds hjelp och wålsignelse sjelf förwårswat och flitit mycket ondt i mina dar, innan jag fom