Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1860, sida 2

röda damastsstolarne tillika med kanapeen woro befriade från sina lärftsöfwerdrag; tunga silfwer-armstakar med höga fper: macetiljus stodo på de hwita marmorslif. worna under speglarne. Tebordet sken af idel silfwer och förgyllda kinesiska koppar; det finaste t i en med atlas öfwerdragen dosa wäntade redan på de förnäma gå: fterna. Helena hade gerna fett, att majorens familj ide blifwit bjuden, men Swendsen fade: Ja, jag år sjelf litet gramse på min syster, fen sist; men att få förolämpa hen: ne och hennes man, det går dod inte an. Denna del af sällskapet infann fig före kl 6; doktorn fom tidigare ån wanligt, men, fom han förklarade, blott för att tilfäga fin fyfter, att hon ide måtte wänta gref warne förr ån allraförst ll. 8, emedan sådant folls tid war indelt efter helt an nan måttstock än i hennes hus. Der omtänksamma husmodren blef mycket oro. lig wid denna underrättelse, och styndade sig ut i köket, for att afbåja all möjlig skada genom denna sörändrade tidräkning Emellertid kommo de wäntade gästern dock strax efter sju. Man satte fig til tebordet. Falkensstjerne war lutter upp