Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1860, sida 1

— .,5,, UmYh6 man, wälje inom sig en ordförande och öfwerlägge, inom lyckta dörrar, om det besknt, som fattas skall. 613. Nännden uppskatte i penningar, så wäl jorden eller lägenheten, efter dess rätta wärde för egaren, som ock ferz stildt den ffada, annan än egaren, genom jordens eller lägenhetens afftåcnde, lider, allt med afscende på tiden för afträvandet och med uttryckligt tillägg of den före höjning, bwarmed, enligt 1, orfättnin gen utgå bör. Är fråga om flere ligen heter, fom tillhöra serskilde egare; mars ber ersättningen bestämd serskildt för hwardera. 8 14. Skulle bott en del af lägens het wara nödig för allmänt ändamäl, och lägenheten, genom afffiliande af denna del, blifwa för egaren eller innehafwaren onyttig, bör hela lägenheten, enligt un bestämda grunder, lösas, ber egaren bet äskar. Lag samma marc, om en tel af jord afträdas bör, och återsteden ej uppe går till besutenhet. I-tesfafrånor metdele Rätten beslut, innan Nömnden fättes och må klagan öfwe r det beslut föras i don ordning, 25 kapitlet 5 g Putte gångsbalken stadgar. 8 15. Har egare, efter wäckt fråga em jords eller lägenhets afträdande, i uppenbar afsigt att öka jordens eller Ki genhetens wärde, derå nedlagt kostnader, må desamma ej tagas i beräkning wid ersättningens bestämmande. 8 16. Anser Nämnden nödkigt att, innan huswudsakligt beslut fattas, par terne ytterligare höra, närmare undere rättelse i saken infordra, eller syn Hålla, ege der rätt till. 8 17. Hwad de fleste i Nämnden säga, gälla för Nämndens beflut. 8 18. DÅ Nämndens keflut sattadt är, läte ordföranden det upptecknas och af Nämnden underskrifwas; och lemne det sedan till Rätten eller på landet till domhafwanden. Ej skall terwid fungös ras, huru Nämnden inom fig röstat, ej eller skola skälen för besintet uppgifwas. 8 19. Sedan Nämndens beslut få aflemnade är, fom i 18 sägs, låte Rätten det i sitt protokoll införas, och meds dele det parterne i laga ordning. 8 20. Hwad Nämnden beslutat, fall till efterrättelse Kinda. Ej måiNRimne dens beslut ändring någorstäres sökas. Dock ega ej Nämnden att sätta ut wärdet lägre än ersättningsskyldia mergiswit: och der få hända skulle, att Nämnden höjde ersättningsbeloppet utöfwer hwad ersättningstagande yrkat, gälle ej eller beslutet för mera, än äskadt warit, så wida ej orden eller lägenheten är beswärad med nteckiing, öfwerstigande den fordrare summan: i hwilket fall Nämnden må, ttan afseende på ersättningstagandes ans präk, utsätta löseskillingen så högt, som den finnes, enligt här ofwan stadgare zrunder, böra uppgå. (Forts.) — . — FrlerHF