Norrländska Korrespondenten – 24 mars 1860, sida 1

—— .7 ——ä —6 — Kongl. Maj is nådiga Förordning, om jords eller lägenhets afitående för allmänt behof; Gifwen Stockholms Slott den 20 November 1845. (Fortsättning fr. n:r 22.) 87. Komma parterne å ömse sidor öfwerens om wal af serskild Nämnd; vå ifall den utgöras af de män, som malde blifwit, ntan att få förfares, som i 83 statgadtt är. Parterne ege, i thy fall, äfwen att större eller mindre, dock alltid ojemnt, antal till Nämnd wälja. 8 8. De män, fom till Nämnd malde blifvit, ffola of Rätten tallas, att å wiss dag jig infinna, der de ej genast tilljtites äro; och warden wid tfallelfen erinrade om ten påföljd för förfallolöst utes blifwande, hwarom i 9 stadgas. 8 9. Den fom bor längre bort, än syra mil från det ställe, der Rätten jitz ter, eller är öfwer 60 år gammal, ware ej styldig att i serskild Nämnd deltaga. Ei må eljest någon, som till serstild Nämnd kallad warder, draga sig utan laga förfall det förtroende undan. Sker det, och wilja ej parterne annan i hans ställe antaga, eller åsämjas de ej om nytt wal, efter thy i 10 sägs; hafwe Rätten makt genom vite tillhålla den uteblifne att fig infinna; ersätte och han de kostnarer, som för Rätten, parterne och de öfrige i Nämnden af uppehållet wållas. 8 10. Finnes någon, fom kallad wars der, af laga förfall hindrad att i Nämn den fitta; gifwe det Rätten tillkänna. Ar han bland dem, som parterne walt, gifwe den part, som honom föreflagit, upp twänne andra hans ställe, och utcslute wererparten en af dem; är ban af Rätten utsedd, nämne Rätten andra, bland hwilka parterne utesluta en hwar-! dera, efter thy i g 3 sägs. 8 11. När fulltalig Nämnd tillftädeskommit, skall den inför Rätten denna ed swäria: Jag lofwar och fär wid Gud och Hans heliga Evangelium, att jag, utan wäld och mannamån, efter mitt bästa förständ och samwete, Hall den pröfning werkställa, hwartill jag nu kallad blifwit: få font mig Gud hjelpe till lif och fjäl. 8 12. Nu är ed swuren, fom i 11 sägs; då skall domhafwanden eller Rättens ordförande underrätta Nämnden om det ämne, som i fråga är, och om hwad till Nämndens prösfning hörer; lemne ock till Hämnden de handlingar, parterne ingifwit. Sedan träre Nämnden tilljam