: 2 Uönfemtg i Sundswall den 10 Mars. Efter d om framställd bewekande påminnelse der föregående bönedagens bögmesjopredikan, och enligt den. mellan en mänad kristna träffade öfwerenstommelsen, hölls härstädes måndagen den 5 innewarande Mars kl. 6—9 på aftonen en hbenansan stor bönesammankvomsst med hufwudsa — ligt syfte af den hel. Åndes ritliga nt — giutelse öfwer wärt fira färernesland. Den wid föndagdsoch onsdags-bideljör-; tlaringarne begagnade folkskolesalen förs: mådde nu knappast inrymma det stora antalet af deltagare från säwäl sjelfwa staden fom angränsande församlingar. Mer ekonstlad biblist wärma talade kolportören Jan Ersson (torpare från förundfsunda) öfwer innehället i Math. 7 kap., 7—29 v. efter att hafwa inledt företaget med en bön, fom fom ur hjerz. tat, och just derföre aid, som wi hoppas, till både den himmelske fadrens oh men-. niskornas hjertan. Wi förmärkte inga häftiga skatningar, froppåetler fjäldrörelser ibland förfamlingen, ej heller har derefter något nedfallande och allmänt syndabekännande här inträffat, Dwaröf-. wer wi äro högst belåtna, emedan få dant ofta är ett djefwulens bländwerk. eller ett ffrymtaresfåpans iklädande, och i få fall måste förefalla en kristen mig: tänkt; men hwad wi förmärkte war dels ett stilla, saligt lugn, dels en djup och helig rörelse, som afspeglade sig i nästan allas anleten, hwilket torde bewisa, att den ärlige mannens triftetrogna ord gingo hwar och en till hjertat. Sunmanz komsten, som började med afsjungande af ps. n:o 134 afslutades af en prestman, hwilken med en kort stadfästelse af det sagda ordet frambar till Gud en hierte lig tacksägelse för sammankomstens nå derikhet, och tillika uttryckte allas mil: williga erkänsla för det redskap Herren härwid begagnat. Wälsignelsen och pf. n:o 133: 4—7 afslutade den högtidliga akten, hwars resultater, om ej få fföni: bara fom de möjligen warit i andra Kurs der, här skola såsom man tärleten hope pas blifwa få mycket mera gående på djupet och ibland of stadfäfta Andans enhet med fridens band! Många öne ffa att få qwarhålla Jan Ersfon härftä des. Han drager nu åstad till NRagn da och Forss i Jemtland, dit behof och förtroende kallat Honom. Mannen åt njuter blott en ringa ersättning för all sin möda, är i umgänget angenäm och okonstlad, samt i läran ren från allt sektwäsende och dertill owanligt bemwans drad uti Luthers samteliga skrifter m. ra Önskeligt wore att presterskapet me allmänt kände mannen, och om: öatpabe Hans werksamhet för Guds rites utbredande och stadfästelse: — En insäntare till Aftonbladet har följande att meddeka: Om Norra Ängermanlands skarpstutteförening, stiftad 1838 af prosten Holm. Denna förenings syfte tyckes mycket PT s;-; U W Öt