Norrländska Korrespondenten – 10 mars 1860, sida 2

nininininiii i....... CC...J då hon såg Falkenstjernes underskrift! — J ödmjuka, men warma uttryck bad han om hennes hand och hjerta, bedprande att första skvnnten af henne hade antändt en outsläcklig eld i hans bröst, att hans lif, hang lugn berodde af henne. Slutligen bad han om tillätelse, att formeligen få begätra hennes hand af föräldrarne. Som swårigheten att erhålla ett samtal mellan fyra ågon war så stor, bad han henne ge fig ett tecken, och föreslog att bon, till bewis på sitt bifall, måtte hänga ut ett fur fört sidenband ifrån fönstret, men lifwäl få, att det såg ut, fom hade det af vad samhet kommit emellan fönstret och farmen. Hen skulle morgonen derpå gå förbi, och, fall det lydliga bandet hångde Per, fe ett ja i detta tecken. Fanns deremot intet band, skulle han deri finna ett swar, som måfte bringa honom i förtwiflan. — Tre gånger läste Helena med glöpande finder detta bref. — Ändiligen kom också turen till Mariee, hwari det hade warit inslutet. Den tjenstaftiga wåninnan stref, att gref: wen i förtroende hade öppnat sitt hjerta för henne, en utmärkelse, hworefwer bon syntes utomordentligt smicktad. I starka ordalag talte hon om hang bemnande kär