under församlingen, och församlingen trälar under läraren. — Methodister hafwa och upprättat en sörsamling i NöÖS penhamn. — En hr Sommer, Kind för de bittraste angrepp mot tyrkan, har tommit till Köpenhamn, för att utlägga sina garn, då fångsten ej längre lönar sig i Jutland. — Baptijterna samla sig så godt de funna; ve winna icke frame steg.O — — — — Kon. Bef. kungör, att inom länet komma att anställas fer ffogsuppfyningsmän, twå i norra Ångermanland, twå i södra Åugermanland och twå i Medel pad, och att ansökningar till nämnde bes ställningar, åtföljda af wederbörlige freje te och åldersbetyg tunna ingifwas inom innewarande Mars månads utgång; års liga lönen är bestämd till 150 rdr rmt, hwilten afslöning dock kan för nitisk och trogen tjenstgöring höjas till högst 300 rdr rmt. — J L. C. läses: För ett par år sedan bildade fig i Norge ett aktiebolag, för att tillwerla guano af rå fiff och fiffafskräde. Detsamma har haft att time pa mot åtskilliga missöden, af hwilka den allmänna misstron mot hela företaget ej warit det minsta, men har segrande gecnomgått fina pröfningar. Det nya gödningsämnet har redan börjat ådraga fig uppmärksamhet i utlandet, hwarifrån bes tydliga qvantiteter blifwit reqvirerade. Till kännedom för swenska jordbrutare må nämnas, att priset å denna guano är, fritt levererad wid jernbanan i Kristiania eller ombord derstädes, 6 jpd 50 skilling för säck, wägande 2 och ett halft centner (norsk wigt.) — Jns. E—m framställer i Kalmarz tidningen Barometern det förslag, att Norrmännen skulle friköpa sig från allt beroende af Swerige på så sätt att de återgälda den million rdr, som Swerige utbetalte till Danmart för Norrige och erlägga till Swerige det stäligt ansedda beloppet för Pomern och Igen, allt med vänta, då unionen sedan måtte förklaras helt och hållet upplöst och Norrmännen berättigade att i allo fföta fig sjelfwe, såsom en liten monarkisk stat eller revublik, alltsom det kunde låta fig göra. — Jns. framställer genom följrerna deraf, burn Norrmännen snart nog derefter slulle inse wigten och wärdet af ett för bund med Swerige och måhända omsider förmå sig till att begära en union med Swerige, hwarefter ten nu olycfaliga föreningen torde funna bli god och wälgörande för begge folken. Om Emweri ge anwände den för Norrige inflytande lösepenningen till att ocla fina Ypperliga, men ännu för litet afsedda utmarker (hwaraf ensamt Lappland lunde gifwa långt mera bäde ekonomisk och statistisk kraft, jemte frid och enighet, än det io ändlighet grälsjnka Norrige), få skulle Swerige snart nog erhålla minst lika mycket i följd af odling winstgifwande marker, som de norska, och wi skulle vå, säsom ett folk wara mera konsolideraref in nu, och följaktligen starkare.