derhållet af den Lutherska audatjensten. Affall, omwändelser och religtonsjövändringar skulle eljest Nar: urarta till fi nansspekulationer. Det kostar naturligt wis långt mindre, an i stugorna afhöra förmenta andeliga utgjutelser af ffomakaregesällen Pehr, landshöfding Pal, bätsmannen tto, arefwe veiklas, pigan Caisa o. s. w. än sertentlina audstjens ster i Templet. Om också staten lem nar lösa tömmar åt sektwurmeriet, bör den åtminstone ej lägga hyende burer egennyttan. Att försöka reglementera för affällningar och fantaster är helt och hållet förspilld möda, och rent af omöj: ligt att derigenom ört alla belåtne: ty juft i dessa ämnen gäller företräreswis satsen: Qvot capita, tot sensus. Pro sten Åhnfelt ensam föreslog wid det Skandinaviska kyrkomötet ett reglemente af 15 punkter: och knapt skulle dessa blifwa antagna innan 15 andra separatister wore färdiga med kanste 15 punkter bwardeta. J berörde häfte anmärkas, att ett par yttranden af norske pastorn Dietricksson och af danske pastorn Blaedet wid nämn de möte förtjena att läggas på minnet. Och ansågos samma yttranden, såsom upplysande ett i allmänhet mindre kändt förhållande, wärda all uppmärksamhet både inom och utom prestsällstapet: DD, tunde neml. ide förstå, att prejtfrihet eller socknebundets lösning skulle befrämja Christi rike. Sträfwandet efter upplösning syntes honom wara ett försök att trampa det högwigtigzste, det objectiva i christendomen. Dop, natt ward och embete utgöra det objectiva, och lemnas dessa Herrans inrättningar till spelrum åt det menskliga godtycket, då synes religionsfriheten wara en af: skywärd tygellöshet . Jcke en gång i Amerika medgåfwes en sädan frihet, som man här wille införa ... Till och med. om statskyrkan måste falla, wore det doc nödwändigt för hwilken frikyrka som helst att Hålla på ordningen i dessa stycken. B .... Härigenom — neml. ges nom lekmannawerksamheten — hade den andliga rörelsen på många ställen fått en miBrigtning i det man tröstade fig af inre rörelse och owissa, frampaftiga förnimmelser, och i det man på methodistiskt, pietististt sätt föraktade werlden, fördömde andra menniskor och höamovades öfwer egna inbillade förtjenster. En falskt evangeliserande, herrnhutisk rigtning hade ock på några ställen uppenbarat fig ... Den missionsförening, som flutar sig till den heliga allmänneliga tyrfan, fan wisst uträtta något godt; men det är dock stor fara, att def fringrefande predikanter bliswa ett slags andeliga pratmakare ... De bildade klasserna äro ännu icke mera allmänt intresserade för Christi sak; de obildade mycket ned tänkta i otukt och drydenffap . . . More monerna hafwa fört 3,000 mennisfor ur landet, af hwilka hälften warit swenskar: deras tid är nu slut. — En förlupen missionär har bildat en Luthersk frikyrka, fom ide går Tramit. — Om ide går framåt. — Han är en — far