Norrländska Korrespondenten – 3 mars 1860, sida 2

bor rymligt, fade han, och glåder mig att få förljufwa min ensamhet med denne unge mans fålffap. Han tillade, i vet han wånde fig til Swendsen: Jag ber dig tilåta, att jag införer honom i ditt hus. Jag hoppae, wår lilla cicfel skall befinna fig wål wid denna tillökning. — Helena kastade på sin onkel en innerlig förnöjd blid, hwari denne med glädje trods de fig låfa, att hang unga wån hade behagat henne, och anade på långt når ide grunden dertill wara, att Gustafs närwaro förekom henne som ett band mellan henne och hang wan i hwaies sällskap hon hade fett honom. Några dagar derefter, då spektakel termir nen begynt, och Helena med sin onkel befann fig på operan, sågo de grefwe Falkenstjerne, fom stod på parketten, samt på det wördnadssullaste och artigaste Hel: fade upp till deras loge. DÅ representa; tionen war förbi, dröjde han litet, för ati ännu en gång funna fånda dem en be tydelsefull belåning. Lördagen derpå fon Wolmand icke att göra henne sälskap, och det första, fom mötte Helenas ögon wit henaes intråde war grefwen, hwilken sat di logen bredwip, på närmaste platsen intil