Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1860, sida 3

orsafas ide? Att bortkasta flere dagars mansoch ölcragswerken för att köra på nägra lass grus, och att många gåns ger sä läng tiv anmändes på resan dit och derifrän, fom på sictiwa arbetet, fan wäl icke wara förnuftiga ushålmning; men härpå tänta ide te traftterame fom fin: na det wara mycket wijt inriitart, att man reser hwart fom lälst u:an att får som i sere andra länder betala några wägasgifter. Ånledningen hwarföre venna stviriahet tommit att ligga på jorts orutct är naturligen ten, att då landet började odlas ch bebyggas jordägarne måste wara beränlta vå att skafja fig wäg grannar emellan samt til kyrka, qwarn, m. m. och så blef det sed och lag, att tet endast mar jordbrukaren, fom has de med wägarnes underlåll att skaffa. Såsom allmänna kommnnikationsmedel woro wägarna tå icke berälnade, emedan det hwarten fanns industri eler hanteldrörelse. Men huru annorlunda är det ide nu sedan städer blifwit anlagda och alla möjliga industrigrenar uppstått; då waror forslas och resande sara från den ena ändan af rilet till ten antra. Nu är tet endast fodenoch bywägar, fom äro för jordbrutarne of rågot enskildt aagn, och derför böra af dem underlållas; hwaremoet alla andra medborgare böra deltaga i kosinaterna för te allmänna landswägarne. Att dessa äfwen skulle funna hållas i bättre slick, om de öjwere toges af det allmänna, torde wäl wara tydligt. Ett ortentliat öfver allt gäl lande system kunde då införas och nya uppfinningar och förbättringar tillgodos göras. Nu deremot gör tet efter gani mal sseentrian; en ont är wägarne temlis gen goda, i en annan usla; och alltför mycket beror på ton synande fronobes tieningens större eller mindre noagrane bet och stränghet, och för bivitta tratags serier bliswer ide of:a derigenom te mig hållningsslyldiga utsatta? För upplysnina och jemförelje mill jag nämna att i Enaland ursprunaligen underhället af wägarne mar ett onus, som endast låg pä jortbrulet. non man fann ter tidiat bet orin li a dernri. Res van i slutet på 1400 talet förjade man med ett annat system, nemligen mijars ned underhällande genom wägpenningar af de resande, lhwillet system sedan ute sträcktes så att nu endast små fommus nalwägar underhällas u:eslutande al jords brukarne. J Belgien byggas och underhållas de allmänna wägarne dels af staten dels af provinserne efter enslilta bolaa, och medlen dertill inbringas genom mwägpenningar. J Frantrite underlållas te fiora hufwudwägarne på stadens bekosinad och tepartementswägarne af lwarje tee partement. Likaletes lärer nu mera i alla andra europeissa stater, möjligen ännu med undantag af Ryssland och Spanien, jordbruket wara befriadt från wägkållningsslyldigheten. Det rättwisafte sätt att anskaffa de nödiga medlen för wägarnes underhåll wore kanhända, att fär såsom i många andra länder uppfo SE RE SE FF