Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1860, sida 2

2— och doktorn såg icke längre nögon grund att förlänga sin wistelse i Hamburg. Med uppristig wänskap å ala fidor stildes nu doktorn och hans unga wänner från hwarandra, och han ilade till Köpenhamn, ter den längtansfulla Helena emottog honom med barnslig glädje och ömhet. Wanliga sysselsättningar, affärer och nöjen gingo nu deras gamla gång. Ofta måste Wolmand berätta för den wetigiriga flickan om sin resa, och ständigt förde hon honom på fupitlet om den sjuka grefwen; af alla ämnen det, hwari han minst öns skade inlåta fig med henne. Det pdeltas gande för denna hans patient, som han emot sin wilja bade uppwäckt hos henne, misshagade honom wrydet. Grefwe Munck bade beföft Wolmand strax efter dennes ankomst, och betvgat honom fin warma tacksägelse, för den hjelp han lemnat hang finffon. Begge de unga wännerne, fom nu kommit tillbafa, hade också besökt doktorn, grefwen till och med flere gånger. Gustaf hade rest ut på landet till sina önskningars och minnens hem. Mot slutet af Augusti kom Helena en dag sin onkel till mötes, med ett hälften gladt, hälften wemodigt ansigte. Hon höll