Norrländska Korrespondenten – 22 februari 1860, sida 2

Å1: — MOM eV RAR RJ lemna, icke behöfde anlitas, sedan stadens så wackert resultat, att der länder fia dens befolfning till werklig utmärkelse. j Såsom wanligt reltog den akademiska sungdomen oförtrutet och werljamt i elvsläckningsarbetet. Men äfwen stadens awinliga befolkning egnade sig deråt till ett antal och med en uppoffring, ifwer och uthärdighet, hwartill man torde få swårt att uppwisa något motswarigt i eldsläckningens historia. Från alla gra der af samhällslifwet, från gräddan af wår societet ned till den tjenande och arbetande klassen war qwinnan wid detta hotande tillsälle talrikt representerad, och hela armar af de långa wattenlangningstedjorna från ån till brandstället utgjordes af fruntimmer, hwilka flere timmar igenom med en beundranswärd heroism langade de tunga, isiga wattenämbaren, under det andra woro werksamma wid wattenhemtningsställena. På allt sätt och från alla håll ådagalades ett werte samt deltagande. Smörgåfar, kaffe, uppfriskande drycker kringbjödos flitigt bland de arbetande. Från närmaste landsbygden inkommo folk och brandredskap. Från Hiben t:is bryggeri fördes hela tiden warmt watten, fom äfven ferverades hos apotekaren Åndberg och annorstädes. På den timade eldswådan lärer ftädernas allmänna brandjtodåbolag förlo: ra omfring 50,000 ror, bolaget Skandia mellan 15,000 och 20,000 rdr samt Jöns köpingsbolaget omkring 10,000 rdr rvmt. (U.:P.) Söderhamn den 17 Februari. Herr landshöfding Prytz och hr landskamreras ren Södermart hitkommo i lördags af ton och hade i söndags eftermiddag en sammankomst å skolsalen för att få utrönt den ungefärliga förlust de brands skarade lidit samt tilljtåndet i öfrigt efter branden. Derwid upplystes detfamma angående brandförsätringswärden, som wi uppgåfwo i förra numret, äfwensom att ställningen härstädes för närmarans de ej war så swår, att den hjelp af ett mindre penningeförskott, fom konungens befhde i wärsta fallet war beredd att äldste föregående dag walt en nödbjelpsfomite, genom hwars åtgöranden man med jaterhet trodde fig funna komma öfwer de första ögonblickliga bekymren. Något särslildt anstånd för de brandffadade med tronoutskyldernas inbetalande ansåg man ej heller wara skäl att uppdraga konungens befhde att utwerta. Hr landshöfdingen förtlarade också med anledning häraf att det skulle blifwa hos nom särreles angenämt att uti fin raps port få omnämna tessa lyckliga förhåls landen och upplöste dermed fammanträs det. — Wid branden härstädes förlorade 146 personer fina hemwist; det är nas turligt att bland dessa skall finnas en A stor del som för tillfället sakna medel och resurser att hjelpa sig fram ur de första bryderierna och att en del äro alle deles nödställda. Då wi hört uppgifwas utt flere landsbor häromkring gerna mils I i