Norrländska Korrespondenten – 11 februari 1860, sida 3

CAAAAA — hwarje ålkRer, hwarje itånd. Asla aifwa de fin tribut till skönheten, ehuru de inte wilja til stå der. — Förlåt, swarade Gustaf, men jag tvder twertom, att ingen förtjenst i werlden blir få mode berömd, både i wetrea och presa, fom just den ut wettee ftönheten. — Det är wål sannt, fade doktorn: men försök att säga hågt: Jag will inte gifta mig med den flickan, ty hon är alls ide wacket; jag wil ha en wacker hustru: då skall du få fe bara, hur det förnuftiga folket skal wända dig var gen, och kalla dig en platt, sinnlig mens niska. När jag fom låfare säger åt föräle drarne: Det eler det skall förderfwa era barns skönhet; — då småle de så sjelfllolt, och såga: Åh! inte annat ån det! det år inte få farlig! det fan wora lika mycket! — Jag wet mödrar, fom med nöje göra fora uppoffringar, för att skaffa deras döttrar moderna grarnlåter; men fåger jag åt dem: det mydna broderandet skadar era döttrars ögon, eller det öfwerdrifna slillasittande skammer deras halsa och frönbet, få swara de: men heisan bor det wäl ingen nöd i få ung ålder, oc frönheal ja Herre Gur! skönhet biy mi ess lust Om. (Fotis)